Q U E E R H E A R T

Det fina med en blogg: en bestämmer själv. Jag kan skapa, radera, gömma och glömma. Alltså, Malin fyllde inte år nu. Hehe. Men snart. Då får vi en favorit i repris. Åh vad pinsamt.

Idag har jag fått en whiteboard-tavla. Den är gigantisk, typ lika hög som jag. Fri tolkning. Jag älskar den! Den är verkligen pärffa för skapande lixom. Dikter, längre texter, slagord, allmänt bokstavbrukande. En ny vän för livet.

Jag är fortfarande sjuk, men jag ignorerar det, för det är för kul att sjunga smells like teen spirit med Jossan, Melidofestivalsfesta, proppa i sig godis. Och så har jag lixom inte tid att vara sjuk nu. Jag har exakt 8 timmar på mig att städa hela mitt rum, det är skiiiitstökit, mp:a mig, plugga och göra någonting vettigt med mitt liv. Fuck. Imorgon kommer jag typ sitta på bibblo heeeeeeela dagen från klockan 8. Kanske att jag vågar mig hem och hemta lite lunch, men sen snabbt tillbaka igen. Mamma ska nämligen ha massa gäster här hemma imorgon och då kan/vill jag inte vara här. Jaja, jag får iaf vara ensam med min magiska bok där.

Nu är jag för trött för att skriva mer, så det får va. Nu är jag för trött för att städa mee, men så kan det va. Blää.

Det brukar ju sägas att en riktig feminist har hår under armarna, på benen och fittan.  Det brukar tyckas att så fort en bryter mot en könsroll så är det en feministisk handling. Vi ska till varje pris såga sönder den ram vi blev omringade av på BB.

Och jag tycker att det ligger mycket klokt i dom orden. Att krossa förväntningar om kön och att skapa anarki i normstrukturerna är feministiskt*. Men bara ur ett samhällsperspektiv. På individnivå tror jag att det rent av kan få motsatt effekt när vi uppmanar till det.

För det skapas fler normer. För "vi vill ju" vara feministiskaoch queera. Vi blir lätt fokuserade på att bryta så många normer vi kan, och ifrågasätta oss själva i varje litet val. Medvetenheten om genus blir vardag, och den feministiska kampens slagord ekande mantran i hjärnan. Jag tänker att, det är inte fel, att ifrågasätta patriarkala strukturer i vardagen, det behövs. Men när det blir för intimt med ens individ tror jag att det är förenat med problem.

Just eftersom att könsrollerna är så konstruerade, så kan vi inte gå emot dom helt. En människa har säkerligen vissa egenskaper som brukar förknippas med det kön hen har, och andra egenskaper som brukar förknippas med det "motsatta". I jakten efter queerheten försummar vi kanske de egenskaper som följer normen.

När det ser ut så, har vi enligt mig lagt krokben för oss själva. Målet med feminismen trodde jag var, eller borde enligt mig vara, att alla människor ska kunna vara sig själva, förvärkliga sig själva. Humanismen gone wild lixom. Vi ska BRYTA könsroller, inte BYTA.

Därför tycker jag att vi ska fördjupa våran analys lite, se att en heterosexuell man med skägg kan vara jäkligt queert. En mamma som pysslar om sin gråtande dotter, kan vara superqueert. För till syvende och sist handlar det ju tror allt om att göra som vi själva vill, oavsett vad vi har mellan benen.

*när jag skariver feministiskt menar jag queerfeministiskt, eftersom att det är den grenen av feminism som jag tror på. Mina analyser utgår ifrån det. Kommentera gärna om du ser det från något annat feministiskt, eller ickefeministiskt, sett!

OKEJ, sista försöket. Nu får det fan vara nog. Blogg efter blogg efter blogg efter blogg har jag piffat. Men det där med att skriva, att hänga utt sin själ på internet som köttslamsor på en köttmarknad, är svårare.

Men tack vare finaste SHULIE (som har en apbra blogg: www.lovelodalen.blogg.se ), så är jag på banan igen. Bambi på hal is.

För dej som undrar vad fan det kommer bli av den här konstgjorda andningen, så kan jag ju säga att jag ska försöka kräkas ut några dikter och spotta ut diverse anekdoter ur mitt liv som Josephine.